lördag 4 augusti 2018

Car T-celler får klartecken i Europa

Beskedet gäller två olika produkter, Kymriah och Yescarta, som granskats inom EMA:s process för så kallade läkemedel för avancerad terapi. De är också de två första läkemedlen som godkänts via ett prioriterat förfarande som ska säkerställa snabb tillgång till behandlingar som kan fylla stora medicinska behov.

De nya läkemedlen kan dock ge svåra biverkningar, varför behandlingarna måste följas i särskilda register för att säkerställa långsiktig säkerhet, skriver EMA i ett pressmeddelande.

Det återstår också att se vad kostnaden blir för behandlingarna och huruvida den svenska sjukvården kommer anses ha råd med dem.

Ur Dagens medicin

måndag 4 juni 2018

Nya tag

Denna måndag är precis som vilken annan måndag som helst. I synnerhet för mig som pensionär. Idag tänkte jag beställa tid för översyn av kungens nya kläder (nya plåster) hos min VårdCentral (VC). Ni vet återuppringning å de.

Så när VC ringde upp mig så tyckte jag att kommande onsdag skulle sitta fint. Då sade stämman i andra ändan att de hade stängt? Stängt en onsdag undrade jag? Ja, för det är en röd dag! En röd dag tänkte jag igen. Vad är det för något speciellt med denna onsdag.

Plötsligt tändes lampan ovanpå axlarna! Jag kollade almanackan. Nationaldagen så klart. Så är det nästan jämt. Ingen koll på dagar. Dagarna går en efter en i stora sjok. Dagarnas bromsbelägg är utslitna för länge sedan.



Det finns ett talesätt som säger att den som är frisk önskar sig tusen saker medan den som är sjuk bara önskar sig en enda – att få bli frisk. God hälsa tar man ofta för givet så länge man mår bra, men man blir sjuk styrs fokuset om och man gör allt för att återgå till sitt normala, friska tillstånd. Jag vet!

Vid ett tidigare tillfälle pratade jag om att vinna ”order of merit” på min hemmabana Ringenäs. Det blir ganska svårt nu, för att inte säga omöjligt, på grund av min operation. Tror det behövs nya tag nu.

måndag 21 maj 2018

Det är dags nu

Jag var på Vårdcentralen och tog Bastestprov idag. Nu är det bara att vänta på morgondagens ingrepp. Det är spännande, men samtidigt ganska pirrigt.

Jag hoppas på ett gott resultat av ingreppet. Det är eländigt träligt att inte kunna gå som folk. I synnerhet är det träligt att inte kunna jogga och spela golf.

Naturligtvis ”lovade” min läkare att jag ska kunna jogga och spela golf så gott som ”normalt” (vad är normalt?) efter ingreppet.

Jag önskar de opererande läkararna lycka till med sitt ”arbete" i mig i morgon.

måndag 7 maj 2018

Äntligen Op-tid

Äntligen har jag fått en operationstid, vilken är satt till slutet av maj. Förberedelserna är omfattande, med EKG, provtagningar och prat med operations- och anestesiläkare.

Jag ser verkligen fram mot att börja spela golf på det vanliga sättet igen. Golfbilar är nog bra för de som behöver slika färdmedel, men det ger inte den motion som jag eftersträvar. Dessutom är det kallt att sitta på ett kallt säte.

Det jag nog saknar mest är jogging. Jogging är befriande för själen. Dessutom rensar man hjärnan från en massa skräp. Nu på våren är jogging en välsignelse, med alla synintryck.

Om inte förr, så hörs vi av här efter operationen. Ha det gott folket.

tisdag 1 maj 2018

Våren är på gång

Jag är mindre aktiv här på min sida, då helt annan verksamhet pockar på en något större uppmärksamhet. En skada ska åtgärdas kirurgiskt, när kärlkirurgen blir ledig.

Det är en gammal arbetsskada från 1965. Då åtgärdades skadan av en klantig kirurg. Därför har jag opererats på samma ställe tre gånger. Senaste gången hade jag ett 4 cm stort aneurysm, vilket åtgärdades på ett bra sätt med en "graft".

images

Nu och efter tio år har det blivit stopp i den inopererade "graften". Troligen har det myckna sittandet framför datorn orsakat stoppet. Stoppet gör att jag bara kan gå 200 meter i taget.

Alltså blir det ingen golf på ett tag. Jag återkommer vad det lider.

Våren är troligen på gång - äntligen.

onsdag 14 mars 2018

Nytt trevligt läkarbesök

I går tisdag var jag och träffade min doktor för att diskutera framtiden. Det är kul att diskutera framtiden, när man har leukemi. Hahaha.

Vi pratade om att det förekommer ”forskning” med att avbryta behandlingen med Imatinib efter ett antal år. Längst har man kommit med den senare komna medicinen Tasigna, där Novartis i en studie avbryter behandlingen efter fyra år.

Både studierna med Glivec och Tasigna är hittills för små och korta i tiden för att vara säkra. Studierna med Glivec visade dock att man kunde sätta in medicinen igen med gott resultat om de kontinuerliga proverna visade på en cellökning.

Min doktor och jag var dock överens om att jag med mina ”ynkliga biverkningar”, ändå ska fortsätta behandlingen med Glivec.

Några kunskapslänkar:

Internmedicin

Blodcancerförbundet

Behandlingsfrihet

Cancercentrum

Cancerbeskedet

söndag 11 februari 2018

En liten skitolycka

Jag har varit befriad från konstigheter med tanke på biverkningar av mediciner och annat under ganska lång tid. Små kramper har jag fortfarande, med det kan jag leva med, om ni förstår vad jag menar.

I natt hände det som inte får hända!

Jag åt snask två dagar på rad, vilket jag bör avhålla mig från. För när jag äter för mycket sega gubbar, praliner och annat sockersugäckligt, så blir magen i olag. I natt hann jag inte knipa och rusa ut på toaletten - i tid. 


Så hela förmiddagen har jag varit tvättare av ullsängkläder. Tvättstugan ligger bara några steg från vår lägenhet så det är lätt att ta sig dit och från. Nu har jag lärt mig hur våra tvättmaskiner och torktumlare fungerar.  Jag är expert!

Jag köpte sängkläder innehållande ullmadrass, täcke och kudde för några månader sedan. Det var det bästa som hänt mig, när det gäller sömn. Enligt den som sover bredvid mig så snarkar jag sällan numera. Men, då gäller det att undvika att äta sig till en förskräckande lös mage. Hittills - tills i natt, har det fungerat.   

Jag försöker äta enligt LCHF och det fungerar jättebra, både när det gäller min övervikt som min prediabetes. Men och det är ett stort men, ska jag hålla mig från kolhydrater och snask. Gör jag inte det, utan lockas in i snaskfällan, blir resultatet som i natt. Tid i tvättstugan.

lördag 16 december 2017

Tryggt med en duktig läkare

I går fredag, ringde min läkare och berättade om de prover som skickats till Lund. Allt var helt normalt. Hon berättade att hon blev bekymrad när de vita stigit och visade höga värden.

Nu fanns det en logisk förklaring. Min visdomstand som visade missnöje med att ha blivit utopererad. Det var naturens sätt att visa missnöje mot människan. Nu är allt väl, här.

Jag passar på att önska alla läsare av denna blogg, en riktigt God Jul.


tisdag 5 december 2017

Nya prover

Jag var och lämnade nya prover i går. Några fick jag svar på direkt idag. De var väl godkända. Några prover skickades till lund för med exakt svar. Det brukar gå ett par veckor innan jag får svar på dessa värden.

Inget är som väntans tider.

tisdag 28 november 2017

Telefonen väcker mig

Jag var och lämnade nytt tremånadersprov igår måndag.

Idag på morgonen ringer telefonen och väcker mig. Det är min alltid lika glada sköterska på hematologen som undrar hur det är med mig.

Så klart att jag stelnar till en aning när hon ringer och väcker mig. Vi har kommit överens om att hon bara ringer om det är något speciellt. Snabbt och i mitt nyvaknade tillstånd, kopplade jag samtalet till gårdagens provtagning. Så hörde hon mig hosta till och sade att nu förstår jag.

Jag berättade att jag var en aning förkyld, men att det troligen bara var halva sanningen. Jag berättade om min nyligen bortopererade envisa visdomstand, med infektioner som följd.

Operationen gick bra på onsdagen, men sedan började det strula. Mitt allmäntillstånd sjönk. Efter mycken tvekan på fredag morgon, kontaktade jag min tandläkare, trots att det inte var hon som hade opererat mig. Jag fick en akuttid till henne. När hon fick se mig, ringde hon sjukhusets tandjour och fick en tid till mig där.

Väl där klippte kirurgen upp suturerna och spolade bort var ur två fickor. Han skrev ut Kåvepenin.

På lördag förmiddag när jag skulle duscha såg jag att hela bröstkorgen och ner till naveln var flammande röd. Jag läste på bipacksedeln att detta var en vanlig biverkning.

Jag ringde till käkkirurgen igen och påtalade detta. Kom upp så får jag titta sade kirurgen. Han bytte ut Kåvepenin mot Clindamycin. Jag körde hem med ny förhoppning om snar bättring.

På söndag morgon vaknade jag av att svullnaden hade gått ner på halsen som en dubbelhaka. Halsen kändes tjock. Läsning på den nya medicinens bipacksedel. Vanlig biverkning!

Jag ringde 1177 för råd. Jag berättade om min operation och att jag har KML.

Hon bad mig vänta och återkom efter någon minut. Kan du vara på jourvårdcentralen om en timme? Naturligtvis kunde jag det.

Läkaren tittade på mig och uttryckte ett Herregud. Så satte hon sig och skrev ut två mediciner till mig.

Jag frågade om dessa mediciner gick att ta tillsammans med Glivec.

Jag har kontrollerat och det är ingen fara sade hon.

Idag tisdag fick jag telefonsamtal från min hematologisköterska om förhöjda värden.

Nu blir det ny provtagning om en vecka, för att följa upp om det är en tillfällig uppgång av värdena, eller om det är något annat spök som är på gång. Jag kan väl uttrycka det som att det är förskräckligt spännande.

Å jag som hade fått för mig att kunna avbryta medicineringen efter fem år. Det förekommer ju sådana idéer runt om i världen. Den som lever får se.

Tänk så det kan bli, när en liten tand bestämmer sig för att sparka bakut för att den inte får vara med i min kropp längre. Jag tycker synd om min stackars visdomstand, som nu är ute i kylan - på riktigt.