onsdag 19 februari 2014

Jag frågade om jag hade leukemi

Dagen efter, en onsdag, infann jag mig på hematologen i god tid och blev direkt mottagen av läkaren som jag pratat i telefon med, plus en läkarkandidat. Det verkade som om man väntade på mig! Naturligtvis frågade min hematolog om läkarkandidaten fick vara med under vårt samtal. Så klart hon fick det.

Läkaren började lite försiktigt berätta lite allmänt om blodsjukdomar. Hon lindade in mitt provresultat i bommul! 
Till slut frågade jag henne om det gällde leukemi? 
Ja svarade hon, men att det rörde sig om en snäll form av leukemi - kronisk myeloisk leukemi. 

Läkaren började då på ett mer ingående berätta om denna form av leukemi. Det ryckte till i hjärteroten, då jag sett hur blodcancer påverkat människor i min närhet.

Läkaren berättade att hon behövde ta ett benmärgsprov för att vara säker på diagnosen. Jag undrade om hon tänkte göra det genom sternalpunktion? Jag hade sett det tidigare. 
Men hon lugnade mig med att man slutat med denna typ av prov. Hon skulle ta provet genom höftkammen (posterior/anterior iliac crest). Vad kunde jag säga? Så klart att vi skulle göra det. En usk tog nya blodprover medan läkaren förberedde sprutan för ingreppet.

Jag fick lägga mig på sidan med neddragna byxor. Läkaren bedövade området på ett försiktigt sätt. Så klart att det stack till, men inte smärtsamt. Efter bara några minuter förberedde hon mig på sticket med den grövre kanylen. Det kändes nästan inte alls. 
Strax förberedde hon mig på att hon skulle suga ut benmärgen. 
Jag berättade att det kändes som om jag hade fått ischias. Läkarna tyckte det lät kul och skrattade. Det drog till i benet, men det var snabbt övergående. Så tog hon ett drag till. Samma känsla.

Efter omplåstring fick jag besked om att provsvaret troligen skulle vara klart inom ca en vecka. Medicinen Hydrea skulle finnas på apoteket samma dag. Sedan fick jag gå hem. 

Det var en omtumlande känsla. Cancern hade krupit allt närmare bland mina vänner och tidigare arbetskamrater. Cancern hade nu drabbat mig!

När jag kom hem berättade jag för frun att jag hade drabbats av leukemi. Skoja inte om sådant tyckte hon. Jag berättade då att det finns många olika sorters leukemi och att jag hade den mildare formen. Hon verkade ta det ganska bra? Men jag vet faktiskt inte, än. 

Jag for till närmsta apotek för att hämta ut Hydrea'n. Naturligtvis hade man ingen sådan hemma. Jag började med ta Hydrea tillsammans med Allopurinol Teva den 21 februari. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar