lördag 3 maj 2014

Om att sjunka in

Jag pratade häromdagen med en vän som under sin aktiva tid var specialiserad inom barnendokrinologi. Naturligtvis har jag vid tillfälle berättat för honom att jag har KML.

Visst har jag vetat om vad KML är och innebär, men jag var nog inte riktigt klarsynt om allvaret kring sjukdomen förrän han målande beskrev gången och riskerna.

Han nämnde bland annat blastfaser och blastkriser, vilket fick mig att minnas det jag har läst om övergångar mellan de olika faserna. Då först blev jag klart medveten om allvaret med KML. Då först sjönk det in att jag är sjuk i cancer - i leukemi!

Jag tror inte att jag blev riktigt rädd, men klart betänksam. Jag har ju en fru att tänka på om jag skulle hamna i någon form av utvecklad fas av leukemi. Hur klarar hon pressen under ensamheten, om jag blir inlagd på specialistsjukhus långt hemifrån.

Naturligtvis har vi vänner, men i kriser kan den bästa vän tappa fotfästet och fjärma sig. Det är troligen en naturens nyck.

Plötsligt var min KML ingen lek längre. Min KML blev plötsligt mycket närvarande.

Plötsligt fick jag en sådan där "lidnersk knäpp", gick ut i förrådet, flyttade golfklubbor och annat till min nya fina blå Mizuno golfbag. Nu ska jag använda sådant som annars sparats till ett ”speciellt tillfälle".
 
Tänk så det kan bli, av några väl valda ord!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar