tisdag 28 november 2017

Telefonen väcker mig

Jag var och lämnade nytt tremånadersprov igår måndag.

Idag på morgonen ringer telefonen och väcker mig. Det är min alltid lika glada sköterska på hematologen som undrar hur det är med mig.

Så klart att jag stelnar till en aning när hon ringer och väcker mig. Vi har kommit överens om att hon bara ringer om det är något speciellt. Snabbt och i mitt nyvaknade tillstånd, kopplade jag samtalet till gårdagens provtagning. Så hörde hon mig hosta till och sade att nu förstår jag.

Jag berättade att jag var en aning förkyld, men att det troligen bara var halva sanningen. Jag berättade om min nyligen bortopererade envisa visdomstand, med infektioner som följd.

Operationen gick bra på onsdagen, men sedan började det strula. Mitt allmäntillstånd sjönk. Efter mycken tvekan på fredag morgon, kontaktade jag min tandläkare, trots att det inte var hon som hade opererat mig. Jag fick en akuttid till henne. När hon fick se mig, ringde hon sjukhusets tandjour och fick en tid till mig där.

Väl där klippte kirurgen upp suturerna och spolade bort var ur två fickor. Han skrev ut Kåvepenin.

På lördag förmiddag när jag skulle duscha såg jag att hela bröstkorgen och ner till naveln var flammande röd. Jag läste på bipacksedeln att detta var en vanlig biverkning.

Jag ringde till käkkirurgen igen och påtalade detta. Kom upp så får jag titta sade kirurgen. Han bytte ut Kåvepenin mot Clindamycin. Jag körde hem med ny förhoppning om snar bättring.

På söndag morgon vaknade jag av att svullnaden hade gått ner på halsen som en dubbelhaka. Halsen kändes tjock. Läsning på den nya medicinens bipacksedel. Vanlig biverkning!

Jag ringde 1177 för råd. Jag berättade om min operation och att jag har KML.

Hon bad mig vänta och återkom efter någon minut. Kan du vara på jourvårdcentralen om en timme? Naturligtvis kunde jag det.

Läkaren tittade på mig och uttryckte ett Herregud. Så satte hon sig och skrev ut två mediciner till mig.

Jag frågade om dessa mediciner gick att ta tillsammans med Glivec.

Jag har kontrollerat och det är ingen fara sade hon.

Idag tisdag fick jag telefonsamtal från min hematologisköterska om förhöjda värden.

Nu blir det ny provtagning om en vecka, för att följa upp om det är en tillfällig uppgång av värdena, eller om det är något annat spök som är på gång. Jag kan väl uttrycka det som att det är förskräckligt spännande.

Å jag som hade fått för mig att kunna avbryta medicineringen efter fem år. Det förekommer ju sådana idéer runt om i världen. Den som lever får se.

Tänk så det kan bli, när en liten tand bestämmer sig för att sparka bakut för att den inte får vara med i min kropp längre. Jag tycker synd om min stackars visdomstand, som nu är ute i kylan - på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar